VÄRDKSKAPSBREVET Nr 3,  Februari 2005

I det här brevet tar vi upp några tankar kring kring vad som händer när man går vilse i ledarskapet och tappar bort sig själv. När fåfängan blir viktigare än att finnas till för att tjäna människor.

Hör gärna av dig med synpunkter om innehållet eller andra idéer till camilla@vardskapet.se

Trevlig läsning! Nästa Värdskapsbrev utkommer 2 mars

VART TOG TJÄNARNA VÄGEN?

Varför ser vi så många chefer och förtroendevalda fylla våra medier med det ena avslöjandet efter det andra? Har journalisterna blivit slugare eller har många av våra ledare tappat fotfästet och missförstått sin viktiga roll?

Var finns alla de ledare som valt att tjäna andra, sina medarbetare, sina ägare, sina medborgare och sina medlemmar, före sig själva? Som ser privilegiet och skönheten i ett tjänande ledarskap. Som inte ser sig själva inte hjältar, utan som tjänare, som inhyrda händer, med ambitionen att göra sitt bästa ”på sin vakt”. Som förstår att alla verksamheter, oavsett om de är kommersiella eller offentliga, finns till för att tjäna människor. Det är därför IKEA säger att de finns till för att göra vardagen bättre för de många människorna och Stadium förklarar sin existens med att ”ge människor en rolig, aktiv och hälsosam fritid”. Att tjäna pengar är ett måste för alla kommersiella företag, det behöver man inte mer än grundskola för att begripa. Men de riktigt framgångsrika företagen ser vinsten som en biprodukt, ett kvitto på ett gott tjänande.

Vi behöver tjänande ledare med ambitioner, förmågor och inre moralkompasser som gör dem ”efterföljansvärda”? Sådana som lyckas omsätta en komplex tillvaro till tydliga visioner och mål, som människor förstår och beredda att tro på och engagera sig för? Och som själva lever efter dessa värden i tanke, ord och handling. Jag väntar på politiker som förklarar sig som folkets och landets tjänare. Jag väntar på företagsledare som stolt säger att de finns till för att tjäna verksamhetens alla olika intressenter. En värld där tjänande av andra sätts i första rummet och ger mer glädje och rikedom än alla titlar, egendomar och makt, som går att uppbringa.

En stor del av den kris ledarskapet upplever beror på att chefer och ledare tappar bort sig själva, att de drabbats av ledarskapets berusning. De vet helt enkelt inte var de hör hemma längre. Är de en av oss vanliga dödliga eller något högre? Men utan att göra mig lustig över deras tillkortakommanden vill jag istället fråga om de är unika när de tappar fotfästet. Kan alla göra det? Det tror jag.

Jag skulle vilja påstå att det är en ganska mänsklig reaktion. När arbetet upptar större delen av ens tid och hyllningskören blir allt högre, då är det lätt att glömma bort varför man är där man är och vem man var från början. Och all din kärlek ägnas snart åt den person som möter dig i spegeln om morgonen.

En bra bild jag brukar ha i minnet är Rolling Stones på sin bejublade Babylon Tour. De lämnade den stora scenen efter halva konserten och sig över en lång konstgjord bro till en mindre scen lokaliserad i mitten av konsertlokalen, ovanför huvudet på sin jublande publik. Jag brukar tänka så här: har man en gått över den bron är det nog svårt att komma ner på jorden igen. (Prova själv. Slut ögonen och gå över den bron samtidigt som tiotusen människor stampar i bänkarna och skriker ditt namn. Visst pirrar det lite i magen).

Konflikten ligger i att du som ledare måste vilja bli åtföljd, samtidigt som du måste förstå att det inte är dig vi följer utan dina tankar. Det är den eld, den kraft och passion du klätt din person med som vi vill smittas av. Klär du av dig dessa egenskaper, står du naken och går inte att urskilja från någon av oss.

Man skulle kunna jämföra en ledares väsen, hennes tankar och passioner, vid ett konstverk, låt säga en fantastisk bok. När vi pratar om en författare pratar vi om skaparen av ett verk som vi älskar, det är alltså boken vi älskar och därmed hyllar vi dess författare. En man som visade det i handling var Jean-Paul Sartre när han vägrade ta emot nobelpriset. Han visste att priset bara skulle ställa till oreda, att hyllningarna skulle riktas till honom som människa i stället för till de verk han hade skapat. Enligt honom själv var han ju redan rikligt belönad, han hade ju skrivit böckerna.

Den här egenskapen är idag något mycket sällsynt. En ledares önskvärda synlighet gentemot alla medarbetare, tillsammans med den vision hon brinner för, vill vår tid gärna förminska till ett ansikte på en bild. Och råkar sedan kameran tycka att ditt ansikte är sött, charmigt, snyggt, ungt eller på annat sätt spännande löper du stor risk att hamna längre och längre från det som tog dig dit från början.

Om du uppfattas som denna så ställer omvärlden stora krav på dig, men låt dig inte hindras av dem. Det är din personlighet, dina tankar, din glöd som vi vill ska lysa upp vår väg. Inte din fåfänga.

Så hur kan en ledare vaccinera sig mot att slippa hamna i nyhetsflödet, med en oskattad fantasibonus, en paradvåning eller en oskälig pension? Nedan några av skälen till att de gör det. Förstå dessa och du kan utveckla ett hyggligt skydd:

15 SKÄL TILL VARFÖR LEDARE KAN GÅ VILSE

1/ De drivs av externa belöningar, som status, pengar och makt

2/ De viker för tryck för att möta andras förväntningar

3/ De lyssnar till fel rådgivare

4/ De lyssnar inte till sin egen röst

5/ De fattar beslut vid stress och trötthet

6/ De avviker från egna värderingar

7/ De har en ovilja att se sina egna fel och brister

8/ De saknar tydliga ägare och uppdragsgivare

9/ De eliminerar kritiska röster

10/ De omger sig med likasinnade

11/ De mörkar eller förskönar dåliga nyheter

12/ De vill inte eller saknar förmågan att se verkligheten

13/ De har en ovilja att söka kloka råd

14/ De befattar sig inte med detaljerna ”därute”

15/ De börjar tro att de är samma sak som verksamheten

En ledare för ett större företag jag träffade en gång delgav mig sina fyra råd hur man blir en äkta, tjänande ledare:

- Var motiverad av din uppgift, inte av pengar.

- Låt dig styras av dina värderingar, inte ditt ego.

- Möt andra med ditt hjärta, inte ditt yttre.

- Lev ditt liv med sådan disciplin att du skulle vara stolt över att se dig själv på första sidan i tidningen.

”Svårare än så är det inte”, log han.

Vägen till det goda ledarskapet går genom tjänandet. Att se förmånen och ansvaret i att bidra till att människor runt om kring växer och själva utvecklas till tjänare, så att verksamheter blomstrar och därmed till att samhället utvecklas till allt det vi drömmer om, för oss själva och för kommande generationer. Den riktiga ledaren tänker osjälviskt långsiktigt och ”får sällan njuta av skuggan av det träd hon planterar”, som det gamla ordspråket så klokt säger.

Text: Jan Gunnarsson, VÄRDSKAPET

Författare till boken ”Den tjänande ledaren” och medlem i Servant Leadership, en global sammanslutning med 24 000 ledare som verkar för ett ledarskap där tjänandet av andra sätts först.