Värdskapsbrevet är ett kostnadsfritt digitalt nyhetsbrev som utkommer varje månad med inspirerande berättelse och tankar om värdskap. Fyll i din prenumeration här till vänster.

Värdskapsbrevet 12  2005

En snöskenshistoria

Nina Ljungberg jobbar i Ramundberget i skidlekområdet Lill-Ramis. En dag kommer en skidstressad pappa och bokstavligen lämpar av sin treåring Ossian. Han vill inte missa en sekund av sitt nyinköpta liftkort och har jättebråttom till skiduthyrningen där nyvallade carvingskidor står och väntar. ”Men vänta nu, stopp i backen”, säger Nina. ”Du kan väl inte bara lämna honom. Det här är ingen barnförvaring.” Pappan, med mobilsladden i örat och i tankarna redan på väg ner för backen i det perfekta åket, stannar förvånat upp. ”En så liten knatte måste ju skolas in förstår du väl. Som på dagis”, säger Nina. ”Hej lille gubben, ska vi bygga en snögubbe?. Det blir kul för pappa också. Kom nu båda två, vi gör det tillsammans.” Pappan kastar en blick fylld av längtan och skidbegär bort mot pisten och följer motvilligt med in i skidleken. ”Okej, en liten stund då”.

Det här var på fredagen. Pappan måste ha glömt tiden för han blev kvar i Lill-Ramis hela dagen. Och på lördagen. Och på söndagen också. Han kom sig visst aldrig iväg till skiduthyrningen och lika väl var väl det. För när det var dags att checka ut och åka hem så råkade Nina träffa på Ossian och hans pappa på väg ut från receptionen. ”Hoppas ni har haft en trevlig vistelse”, sa Nina. Pappan stannade upp ett ögonblick. ”Om du bara visste”, sa han. ”Vistelser kan man få överallt, vi fick nåt mycket mer. Jag fick en son och Ossian fick en pappa.

Tack Nina Ljungberg och alla ni andra som tänker på både stora och små människor.

Värdskap à la Willys

Föreställ er helt vanlig eftermiddag i en välbesökt livsmedelsaffär. Långa köer framför kassorna, stressade kunder. Pernilla står i en kassakö och väntar på sin tur. I kassan sitter en ung kille. En äldre dam står framför Pernilla och laddar upp sina varor på bandet. Precis när damen ska till att betala så stannar hon upp ett ögonblick och lutar sig istället fram emot kassören och säger:

” Tänk jag handlar här så ofta och blir alltid lika glad att möta dig. Jag har aldrig sagt det förut, men idag tog jag mod till mig”. Varpå killen svarar: ” Ju trevligare jag är med dig desto trevligare är du mot mig. Att sitta i kassan är väl inte något speciellt roligt arbete i sig, så därför får jag väl själv ta ansvar för att göra det roligt”.

Underbart, eller hur? Det är värt mycket att ge uppskattning också. Tack Pernilla Gravenfors för historien.

Kära Värdskapare!

Blev så glad när jag läste i förra Värdskapsbrevet att flera delar mina erfarenheter av spärrvakten på Ängbyplan. Jag har råkat ut för samma sak som Jenny Jonevret flera gånger. Ängbyplans spärrvakt är en hjälte som räddat många av mina morgnar. Han borde få ett värdskapspris!

Tack Brita Forsström!Finns det fler som borde få ett värdskapspris? Tipsa oss gärna katarina@vardskapet.se