Värdskapsbrevet är ett kostnadsfritt digitalt nyhetsbrev som utkommer varje månad med inspirerande berättelse och tankar om värdskap. Fyll i din prenumeration här till vänster.

Värdskapsbrevet Nr 4, 2006

"Du ingår i konceptet"

I många företag är du en del av en tänkt tanke. Du ingår i ett koncept och det värdskap du bjuder på förväntas harmonisera med allt som gästen möter. I många fall kan man se det som en föreställning. Du är med i ensemblen och spelar upp en pjäs, där även jag som gäst har en roll. Och så länge du håller dig till manus gör jag det också och upplevelsen kan bli så lyckad som det var tänkt. Förutsättningen är bara att jag känner att vi är med i samma pjäs. Att ditt värdskap och ert koncept går hand i hand så att jag får rätt förväntningar. Tvivlar du på riktigheten i det kan du förställa dig hur det skulle kännas att komma in på ett sjukhus där läkaren möter dig som en bilmekaniker. Om hon torkar av blodet på någon gammal trasa, hissar upp kepsen i pannan och säger: ”Å, vad kan jag hjälpa dig med”. Eller tvärtom, du kommer in på en kliniskt ren verkstad, där verktygen ligger putsade på rad och en oklanderligt klädd mekaniker, inne på ett ljust och stilrent kontor, tittar vänligt på dig över sina halva glasögon och frågar: ”Hur många mil har han gått?”

Konceptet finns där för att tydliggöra pjäsen. Gästen får en vink om vad hon kan förvänta sig och det här är något alla värdskapare är snabba att utnyttja. För i och med att gästen redan har en bild av hur mötet kommer att gestalta sig, ges värden en enorm chans att bjuda upp till en föreställning som kanske överglänser det förväntade. Låt mig få berätta om när det hände mig.

En morgon, innan min fru går till jobbet, så säger hon:

”Du glömmer väl inte besiktningen?”

”Var det idag?!”

”Ja, annars blir det körförbud.”

”Men jag tänkte …”

”Då har vi ingen bil i morgon, när vi ska …”

”Okej, jag fixar det.”

”Hejdå”, säger hon och ger sig iväg.

Jag tittar ut på snön, svär för mig själv och tänker att där rök den dan. Samtidigt har jag svårt för tanken att åka runt i en bil med körförbud, så jag bullar upp med en god bok, termos och gör i ordning en ostsmörgås.

Eftersom jag tidigare har mutat mina grabbar att besiktiga bilen, måste jag först ta reda på vart jag ska åka. Sätter mig vid datorn, kommer in på hemsidan och klickar mig fram till Vallentunaanläggningen. Får upp en karta och skriver ut den innan jag pälsar på mig långkalsonger, vantar och mössa.

Upptäcker bilen under ett snötäcke och lyckas efter lite fix få upp dörren.

”Vad ska du göra?”

”Hej Sandra”, säger jag till grannflickan som är ute med sin alltid lika glada cockerspaniel.

”Jag ska besiktiga bilen.”

”Vad betyder det?”

”Att man åker till en plats där dom kollar att allt funkar.”

”Varför måste man åka nånstans för det, det märker man väl?”

”Jo det kan man tycka …”, suckar jag, samtidigt som jag känner att det är min vuxna plikt att försvara systemet: ”Men kanske är det någonting som håller på att gå sönder. Och dessutom är det bra att dom kollar ibland, det finns massa knäppskallar som åker runt med farliga bilar.”

”Borde det inte vara bättre att besiktiga knäppskallarna.”

”Jo … det kanske du har du rätt i.”

”Fast då skulle dom nog inte godkänna dig … hihi …”

”Nej, kanske inte”, mumlar jag och känner mig som Farbror Melker.

Efter att ha följt kartan från hemsidan kommer jag fram till en stor parkering där det står ett tjugotal bilar. Min första tanke är att det verkligen kommer att ta hela dagen, bara för en liten ombesiktning. Jag upptäcker några automater utplacerade under ett glastak och går dit och trycker in mitt registreringsnummer. Genast kommer det upp på skärmen att det gäller en ombesiktning, att det är en bil före och en instruktion om att hålla ögonen på den elektroniska tavlan ovanför portarna.

Går ut till bilen och hinner knappt ta ut ostmackan ur plasten innan mitt registreringsnummer dyker upp med hänvisning till port 5. Lägger ifrån mig mackan, startar bilen och kör fram mot dörren som öppnas automatiskt. Möts av en äldre man som hjälper mig att komma rakt på rampen där undersökningen ska ske.

”Hej, välkommen, det gäller en ombesiktning ser jag.”

”Ja, det behövdes tydligen ett nytt avgassystem.”

Han hissar upp bilen, tar på sig ett par handskar och går själv inunder.

”Då ska vi se om det ser ut som det ska.”

”Hoppas jag verkligen, med tanke på vad det kostade.”

”Jodå, här sitter ett skinande nytt system”, säger han och känner med handen att allt sitter fast, innan han hissar ner bilen igen. ”Om du står kvar här så ska jag bara ta ett varv och kolla att allt fungerar.”

”Visst”, säger jag och tittar in i bilen på min oätna ostmacka

Efter någon minut är han tillbaka.

”Det verkar perfekt, du fick nog valuta för din investering.”

”Tur det …”

”Och nu skulle jag behöva ett litet bidrag till vår lilla verksamhet”, säger han och går fram till kassaapparaten. ”Det blir 200 bagis.”

”Det var det värt”, hör jag mig själv säga, som nu är på ett betydligt bättre humör än när jag först fick chockbeskedet av hustrun. ”Det är tur att bilarna kollas, finns många knäppskallar därute.”

”Ja, i morse hade jag en gammal Saab, förstår inte hur de ens fick hit den, direkt livsfarlig. Det blev körförbud på fläcken, så ibland gör vi nog lite nytta.”

”Det gör ni verkligen.”

”Tack för lånet av bilen, den står därute och en riktig fin helg önskar jag dig.”

”Tack ... detsamma, tack.”

På hemvägen tänker jag på ett par saker. Det första var värdskapet som Svensk Bilprovning visade mig, allt från hemsidan, systemet på plats och inte minst genom bemötandet från den professionella människan, Bengt Jansson. Den andra tanken var hur jag skulle lägga upp det hela för hustrun. Om jag skulle välja spåret: ”Där gick den dagen, det var ett jäkla slit, höll på att frysa ihjäl” … fördelen med det var ju att jag skulle ligga rejält på plus. Eller om jag skulle ta tjuren vid hornen, beskriva min förvåning, och berätta om det fina värdskap jag upplevt, för henne och för andra.

Som ni ser valde jag det senare.

Jan Gunnarson och Olle Blohm

Texten är hämtad ur den kommande boken

”Den turkosa kostymen” som utkommer i september.