VÄRDKSKAPSBREVET Nr 2,  Januari 2005

Våra Värdskapsbrev brukar oftast innehålla positiva tankar och exempel på gott värdskap. Den här gången vill  vi dock berätta motsatsen. Om vad som händer när människor inte förstår välkomnandets konst.

Hör gärna av dig med synpunkter om innehållet eller andra idéer till camilla@vardskapet.se

Trevlig läsning! Nästa Värdskapsbrev utkommer 2 mars

EN MISSAD CHANS ATT VÄLKOMNA

Jag vaknar 04.15 på ett hotellrum i Åre. Kvällen innan har jag haft förmånen att få tala om värdskap, konsten att få människor att känna sig välkomna, inför en stor samling människor. Jag har väl för mycket i huvudet och kan därför inte somna om. Sätter på TV:n och får uppleva Sverige genom repriser på landets lokala nyhetsprogram från kvällen innan. I ett av dessa får jag följa vad som hände Nair Sandström, en medelålders kvinna, natten då den värsta stormen på 20 år drog in över västsverige.

Nair var på besök i Ängelholm. Varför minns jag inte. När vinden börjar vina och Nair kommer ner till tågstationen upptäcker hon att den är låst och att det inte kommer något tåg. Hon beger sig då ut i stormen över gatan till ett café där hon inte blir insläppt, de är på väg hem, så hon fortsätter till sjukhuset där hon får sitta ett tag innan hon blir utslängd med rekommendationen att försöka med den närliggande bensinstationen. Där, innanför glasdörren som hon ivrigt bankar på, ser hon en människa som skakar på huvudet och pekar på en skylt utanför som förklarar att det är stängt.

Till slut tvingas Nair att söka skydd i en källarnedgång, där hon ensam spenderar hela natten i skydd för stormen. På frågan hur hon kunde hålla sig varm förklarade Nair att hon stod och trampade hela tiden, ”så att fötterna inte skulle domna”.

En vecka senare är Nair tillbaka med en reporter från lokal-TV:n. Vi får följa med när Nair träffar människor som inte välkomnat henne. Från caféägaren som förklarar att de har sina arbetstider och dom måste följas, till informationschefen på Ängelholms sjukhus som förklarar att sjukhus är till för sjuka och inte som en väntsal för friska. Det kan ju äventyra säkerheten om man har folk utan skäl i lokalerna. Och säkerhet är viktigt när man driver ett sjukhus.

Sverige 2005. Ett Sverige som upplever en orkanstorm och det närmaste vi kommit en omfattande naturkatastrof på många år. Ett Sverige som håller på att torka tårarna efter alla offer en flodvåg sköljde bort i Asien och som fått ett helt folk, en hel värld att agera med en aldrig tidigare skådad generositet och medkänsla.

Ja i alla fall om vi räknar bort några människor Ängelholm, som genom att inte förstå det vackra i att välkomna någon, tvingade en medelålders kvinna att stå och trampa, ensam, rädd och kall, i en källarnedgång. Långt borta från den trygghet och medmänsklighet vi behöver mer än någonsin.

Jan Gunnarsson

V Ä R D S K A P E T