Nyheter @ VÄRDSKAPET AB

VärdskapsBrevet nr 12, 2006

Det var vinter, mörkt och snön föll tungt. Julen med dess förväntningar närmade sig med stormsteg. Det skulle bakas, pyntas, handlas och mysas. Jag var hemma och mammaledig ("ledig och ledig", ja det heter i alla fall så...) och då ska man väl ändå hinna med julstöket... Därav tog jag mina tre små barn på 8 mån, knappt 3 år samt 4½ år, och begav mig till ICA Kvantum i Nyköping för att handla all julmat - mitt i värsta julruschen.

De två sönerna fick varsin liten kundvagn. Själv hade jag en stor vagn som snabbt blev över full med min yngsta "lillan" sovande i en barnstol på toppen av berget. Småkillarna fick små men efterlängtade uppdrag att hämta mjölk, frukt mm. De sprang omkring med sina vagnar, skrattade och krockade med jämna mellanrum så varorna flög ut på golvet - men det gick bra i alla fall.

Till slut var jag framme vid kassan där köerna förstås var oändligt långa. Då vaknade lillan jättehungrig och vrålade rakt ut. Nappen dög inte denna gång, utan flög som en projektil ett par meter bort. Ja ja, det är väl bara att amma henne, tänkte jag, köerna var ju ändå så långa.
Men plötsligt öppnades en ny kassa ...
Småkillarna rusade dit i full karriär med sina små vagnar och skrek glatt: "Mamma titta en ny kassa!"
Självklart ville jag komma hem lite fortare. Jag styrde min överfulla vagn mot kassan samtidigt som jag försökte sluta amma. Men då skriker lillan ursinnigt. Jag får helt sonika plocka upp varor och amma samtidigt ... För att orka hålla i lillan (ca 10 kg) med en arm samtidigt som jag ammar och packar upp varorna på bandet, får jag ta hjälp av mitt ena ben. Svettig och balanserande på ett ben ser jag hur småkillarna busar upp varandra och vips forcerar de kassan med fulla vagnar med obetalda varor och ut i mörkret och snömodden bland bilarna på parkeringen ...
Hjälp, tänker jag för mig själv - vad gör jag nu???

Då tar ängeln i kassan tag i mikrofonen och ropar:
- Kan vi få förstärkning till kassa sex? Jag tror vi kan behöva det!
Strax kommer en ny "ängel", ytterligare butiksanställd. Han skaffar sig raskt en överblick över situationen. Det första han gör är att hämta in barnen från parkeringen. "Vi vill ju inte att dom ska skada sig eller hur?, säger killen och blinkar lugnande till mig när han kommer tillbaka. Han pratar med småkillarna om hur man ska lägga upp varorna på bandet samtidigt som han själv avlöser mig med min vagn. Jag kan lugnt koncentrera mig på lillan medan han packar kassarna. Jag behöver bara dra kortet. Han samlar ihop alla barn, kundvagnar och kassar och följer oss ut till bilen. Medan jag spänner fast barnen har han lastat in all maten och gått tillbaka med alla tre kundvagnarna. När jag vänder mig om för att tacka honom, står han redan där med ett leende och vill ge mig pengarna tillbaka från pantningen av vagnarna och säger:
- Varsågod! Du är enastående mamma som kommit hit och handlat med så många barn och utstrålat sådan värme. Hoppas ni får en riktigt trevlig jul!

Är inte det här värdskap så säg? Det här var sex år sedan och jag glömmer det aldrig.

Text: Susanna Skatteboe

» Kommentarer(0)
» Kommentera artikel
» Tipsa om artikel

2006-12-01 » VärdskapsBrevet nr 12, 2006

2008-03-27 » VärdskapsBrevet April 2008

2009-03-31 » VärdskapsBrevet April 2009

2009-06-30 » VärdskapsBrevet Augusti 2009

2008-04-30 » Turismen utvecklas i Umeåregionen

2008-07-02 » Känn dig välkommen till Åland!

2008-10-03 » Turism och värdskap i Umeåregionen

2007-05-25 » VärdskapsBrevet Juni 2007

2007-06-21 » Värdskap - en påminnelse att göra det självklara